I dessa öde sjukhuskorridorer kan ingen höra dig skrika
Ännu ett av alla dessa övergivna sanatorium. Massiva
byggnader med imponerande arkitektur.
Detta var en mäktig byggnad av stora mått, och ingången
fanns precis där vi hade räknat med att finna den. Det var
en höstdag full av regn, och den mörkgröna sjukhusparken
var folktom och tyst. Vi gick omkring i flera timmar inne
i det stora sjukhuset, och lyckligtvis var korridorerna
och rummen relativt förskonade från skador. Men det är verkligen
slående hur lika varandra alla Svenska sanatorium känns,
när man utforskar dess innehåll. Största överraskningen
dök vi på i källaren, då "Skriet"
plötsligt uppenbarade sig framför oss. Man blir
ju väldigt nyfiken på varför dessa mörka
målningar målades just här.
Två år senare gjorde jag ett snabbt återbesök
i det övergivna sanatoriet.
Denna gång stod huvudentrén öppen, och
såklart hade förfallet och förstörelsen
tagit fart på allvar. Men många delar var fortfarande
relativt förskonade, och jag var mer än nöjd
med besöket. Denna gång hann jag även med
att kolla in ett av de mindre husen på gården,
som visade sig innehålla allt från döda
sädessärlor till nakna väggmålningar.
När jag uppdaterade denna sida med 2009 års bilder
passade jag även på att gå igenom materialet
från första besöket ännu en gång.
Finns därför ett par nya bilder även i det
översta blocket. Gillar verkligen det rosa rummet på
översta våningen med sina ljuddämpande plattor
i taket och sitt vitpudrade dammiga golv...
|