En dinosaurie av sprucken betong
Kvällens sista åskskurar hade precis dragit bort när
jag närmade mig fabriken. Uppe vid kalkbrottet på andra
sidan vägen ägnade sig ett gäng grabbar åt
att dyka från de höga klipporna, ner mot avgrunden
och det gröna vattnet. Alla söker vi våra kickar.
Själv letade jag upp en lucka i staketet och tog mig in på
fabriksområdet.
Detta är verkligen en gigantisk fabrik, en gång Europas
största i sitt slag. En dinosaurie av betong. Grå stenhård
sprucken betong när den är som allra vackrast. Rör
som slingrar sig som ormar utmed väggarna, och märkliga
maskiner i bleka pastellfärger. Och allting försiktigt
pudrat med ett fint lager kalkdamm. Cementfabriken i Stora Vika
bygdes av Skånska Cement 1949, och hade en kapacitet att
tillverka 1200 ton cement varje dygn. En 700 meter lång
linbana transporterade kalken från brytningen till fabriken,
och linbanans stolpar är fortfarande väl synliga i terrängen.
På 70-talet började dock fabriken bli allt för
dyr i drift eftersom processen som användes slukade allt
för mycket energi, och vid årsskiftet 1980/81 lades
verksamheten ned.
Under tiden jag utforskade fabrikens översta våningar
tyckte jag mig höra avlägsna fotsteg, men eftersom hjärnan
ibland kan luras när man går omkring på övergivna
platser så valde jag att igonera detta. Men plötsligt
står jag öga mot öga med en upprörd man som
med finsk brytning ger mig en utskällning. Min rätt
att vistas på denna plats blir i hårda ordalag starkt
ifrågasatt, men när jag frågar vad den upprörda
mannen själv har för roll på området får
jag inget bra svar. Han skruvar på sig, och vi kommer överens
om att gå åt varsitt håll. Man tackar.
Det finns ett par företag som nu bedriver viss verksamhet
inne på området, så om ni funderar på
att åka hit så genomför ert besök på
ett korrekt och snyggt sätt.
|